Jag har nyligen börjat arbeta som ledamot i den nordiska styrelsen för festivalen Ung nordisk musik. Jag är superinspirerad över uppdraget och jag ser framemot att blogga regelbundet om ämnet. UNM är en anrik festival för samtida konstmusik och ljudkonst som arrangeras årligen i något av de nordiska länderna. UNM 2016 går av stapeln den 15-21 augusti i Århus, Danmark.
Allan Graavgard Madsen. Foto: Kari Overgaard Winther.
I det här blogginlägget intervjuar jag Allan Gravgaard Madsen som är huvudproducent för Ung nordisk musik 2016. Allan är tonsättare likt de flesta som arbetar med festivalen. Just nu är det spännande tider för producenterna i Danmark. I januari valdes alla de 35 artister som deltar på festivalen och därmed har planerandet kommit ordentligt igång. Så här beskriver Allan läget:
Programmet inkluderar allt mellan ett solostycke för tuba, ett verk för 20 körsångare och ett verk för full symfoniorkester. Omfånget är det som gör UNM så spännande men ärligt talat är det för oss producenter också aningen besvärligt.
Akustisk musik, verk för video, förstärkta instrument, elektronisk musik, ljudinstallationer… Överlag ger festivalen en bred insyn i vad som pågår inom den unga nordiska musiken.
Vi har ett bra samarbete med musikakademin i Århus. De erbjuder oss fyra olika konsertsaler i Musikhuset Aarhus vilket ger oss fördelen att vi kan ha festivalen på ett ställe.
Ung nordisk musik har ordnats årligen sedan 1946 – i år fyller festivalen 70 år. Allan beskriver hur det här inverkar på programmet:
Temat för årets festival är Togetherness. Vi vill betona att UNM är något väldigt unikt. Ingen annanstans i världen finns det en likadan gemenskap som här i de nordiska länderna.
Tonsättare möts över gränser, med stor tolerans, och det är i allmänhet inget problem. Alla gör något helt olika men på ett underligt sätt passar det allt ihop.
I år bildar vi en orkester specifikt för festivalen. Yrkesmusiker från Århus Sinfonietta blir stämledare i orkestern och resten av musikerna kommer från musikhögskolorna i Danmark: Århus, Odense och Köpenhamn.
Det här var den gamla idéen med UNM: musikerstudenter spelar musik av kompositionsstudenter. Under de senaste åren har trenden ändrats till att festivalen anställer professionella musiker. Men vi vill försöka, så långt som möjligt, få unga musiker att spela musiken.
Till exempel när jag talade med danska tonsättaren Bent Sørensen så sade han att de musiker han arbetar med idag är samma personer som han urprungligen träffade på UNM för årtionden sedan.
Jag frågar Allan om när han första gången deltog på UNM och hurdan den upplevelsen var:
Första gången var år 2011 i Köpenhamn. Jag gillade det starkt! Jag njuter av att träffa nya mänskor som är lika nördiga som jag själv. Man hör ett stycke och omedelbart efteråt kan man tala med tonsättaren om musiken.
Det är intressant att se hur olika länder, naturligtvis, har lite olika traditioner. Det är ingen hemlighet att musiken från Finland är välskriven kammarmusik, musiken från Island arbetar med video och Sverige har en tradition av politisk musik. Det är alltid så. Varje år.
För tillfället skriver Allan på ett stort orkesterverk tillsammans med en annan tonsättare och två filmartister från Färöarna. Allan tror att det pågår en allmän förändring i hur tonsättare arbetar:
Jag ser det som att det finns en sorts tolerans som sprider sig. Tonsättare arbetar på ett bredare fält. Många gör arrangemang för popartister eller skriver filmmusik.
Man är inte längre en viss sort. Istället är man en mångsidig konstnär. Du kan göra vad som helst. Vissa tonsättare, till exempel Simon Steen-Andersen, arbetar både med video och regi. På sätt och vis har tonsättarens roll blivit upplöst.
Läs mer om Allan på hans webbplats och lyssna på Allans fina pianotrio här nedan:
