På söndag hörde jag Dennis Johnsons November – ett nästan fem timmar långt verk för piano. Japp – fem timmar. Pianisten R. Andrew Lee började spela klockan fem på kvällen och spelade sedan oavbrutet till nästan klockan tio.
Konserten ägde rum på Constellation, en mysig liten lokal i norra Chicago med en bardisk vid foajéen och en liten teaterlik scen. Publiken var fri att vandra i salen. Man fick komma och gå hur man ville.
Några år sedan skrev jag om upplevelsen att höra Sorabjis orgelsymfoni i Helsingfors – två timmar av påfrestande orgelmusik var en minnesvärd upplevelse men inte direkt en behaglig sådan. November var avsevärt mer förlåtande, dels för att publiken fick röra på sig och dels för att musiken var så avskalad och tyst.
November är ett historiskt udda verk som inte existerat i allmän kännedom förrän Kyle Gann (amerikansk tonsättare och musikforskare) rekonstruerade musiken år 2009. Enligt Gann är November en prototyp för musikstilen minimalism. Läroböcker placerar starten för minimalism kring år 1964. November däremot är skriven, enligt uppgift, redan år 1959 och därmed har Dennis Johnson varit en betydelsefull förebild till tonsättare så som La Monte Young och Terry Riley. Visserligen var November aldrig någon storartad händelse. Gann skriver att inspelningen som bevarats från 1962 är spelad på ett hemmapiano med en skällande hund i bakgrunden. Dennis Johnson blev dessutom aldrig professionell tonsättare.
Början av November var faktiskt exceptionellt vacker, tyckte jag. Musiken var radikalt simpel men liknade samtidigt någon sorts melankolisk sång. Olika melodier och olika sektioner av musik presenterades på ett dröjande och varsamt sätt.
Efter en dryg halv timme blev det tröttsamt att sitta still. Likt de flesta i publiken tassade jag därför omkring strumpfota i salen – provade sitta, stå och ligga på olika ställen.
Vid tre timmar började pianoklinket kännas totalt ovidkommande, för att inte säga enerverande. Så jag gick ut för en stund, tog en öl vid baren och återvände till musiken efter en tjugo minuters paus.
Överlag blev November för mig ett tillfälle att uppleva tid på olika sätt – musik, meditation, funderingar och väntan. Jämförelsevis, då jag flög till Chicago några veckor sedan satt jag nio timmar i flygplanet utan att egentligen aktivt reflektera över tiden som gick.
Första timmen av November kan för tillfället lyssnas gratis här. Kolla också in de andra albumen av minimalism-inspirerad musik som R. Andrew Lee spelat in för skivbolaget Irritable Hedgehog. Härliga fynd!
