Jag är tillbaka till Finland nu.
Det är juli och nyhetstorkan är påtaglig. Dagens nyhet är den här videon med Leif Jakobsson, direktör för Kulturfonden:
Videon handlar om:
“Kornvatten. Vatten på… öö… kornavkok.”
Alltså vad?
Nåväl, ifall man struntar i videon så lyfter själva intervjun fram en viktig poäng. Finska kulturbyggnader står tomma under sommaren – tillsynes utan orsak. Jakobsson förklarar situationen i försiktiga ordalag men problemet är lätt att påvisa. Ett praktexempel är Musikhuset i Helsingfors.
Musikhusets nätsida påstår visserligen annat:
“Musikhuset är ett konsertcentrum och en mötesplats för alla. Här är det full fart från morgon till kväll.”
“Musikhuset håller inte heller stängt under sommaren. Här pågår aktiviteter hela året om.”
Jaha, det låter ju inte så illa.
Jag kollar konsertkalendern. “Sök evenemang”, klick. “Från och med 4.7”, klick. Nästa konsert är… Fjärde augusti!
En hel månad utan en endaste konsert! Absolut inget. Tomt. Dött.
Det är lätt att hålla med Jakobsson om att situationen är svårast för turister som besöker Helsingfors. Stamkunder vet att sommarens bästa konserter ordnas på sommarfestivaler runtom landet. Och visserligen är festivalerna en fin tradition men det hjälper inte den spontana Helsingforsbesökaren som vill höra en konsert i stan.
Jag misstänker att sommartorkan relaterar till ett annat känt problem. De enda som har råd att ordna konserter i Musikhuset är de stora institutionerna som huserar i byggnaden. Ifall en utomstående grupp vill ordna en konsert i Musikhuset är hyran orimlig. Det lönar sig att välja en sal utanför Musikhuset.
Enligt utsago efterlyser Jakobsson en debatt om vad man kunde fylla kulturbyggnaderna med under sommaren. Här är min åsikt gällande klassisk musik i Musikhuset:
Vad som helst liksom!
Något enkelt – kammarmusik, solosång eller en simpel pianorecital. Det kvittar vem som spelar – proffs, musikstudenter eller amatörer. Värst är situationen nu när det inte händer någonting alls.
