Dante Thelestam bloggar om musik och om att skriva musik.

Inträffanden

Förhöret vid gränsen

27 jan , 2016, 23.11 tonsattaren

 

Jag har just anlänt till Chicago där jag skall studera den kommande våren. Eftersom det här är mitt allra första blogginlägg vill jag berätta lite om vem jag är och vad jag gör. Alltid är det inte helt enkelt att sammanfatta. Diskussionen jag nyligen hade med gränsbevakningen till USA är beskrivande:

“Så du studerar musik. Spelar du något instrument?”
“Nåja. Kantele…”
“Vad?!”
“Öhöm, joo. Kantele. Det är ett finskt instrument – liknar liksom lite en harpa.”

Varvid kontrollanten himlade med ögonen och lät frågan vara.

Men egentligen spelar jag inte ens så mycket kantele nuförtiden. Framförallt är jag nämligen tonsättare och skriver musik som andra sedan spelar.

Därmed brukar följdfrågan bli: “Vilken stil av musik skriver du?”

Ofta är det tyvärr så att det bästa svaret som finns till hands är “klassisk musik”. Det ger en bild av omgivningen jag arbetar inom: musik med noter, konsertmusik, musik med traditionella västerländska instrument, musik i konservatorium och så vidare. En mer precis definition är att jag skriver samtida konstmusik, men det kommunicerar egentligen inte så bra när jag skall tala med oinvigda – så som nu till exempel ovannämnda gränskontroll.

Så klassiskt får det väl vara, även om definitionen känns snäv och missvisande. Jag tror det finns en allmän missuppfattning att det finns endast en (eller endast få) former av klassisk musik, då det egentligen är nästan precis tvärtom. Genren visar en förvånansvärd musikalisk mångfald – särskilt i mer marginella miljöer.

Dessutom är de delarna av genren som intresserar mig oftast inte alls “klassiska” i ordets egentliga bemärkelse. För det mesta lyssnar jag på nutida musik av levande tonsättare och musiker. Speciellt förtjust blir jag när klassiskt går över i någonting experimentellt, nyfiket eller i övrigt påhittigt.

Nåväl, lyckligtvis frågade alltså gränsbevakningen inte vilken stil av musik jag skriver. Däremot frågade de till min stora förvåning:

“Vem är din favorittonsättare?”

Och då blev jag helt ställd:

“Ahaa… Ojoj… Det var en svår fråga…”

Antagligen var det inte alls meningen att jag skulle ge ett ärligt och begrundat svar. Kön bakom mig var nämligen lång. Inspirerad av tjänstemannens amerikanska tonfall och av alla USA:s flaggor i utrymmet svarade jag sedan: “John Adams.” (Adams är en levande amerikansk tonsättare – världskänd för sin orkestermusik).

Vid det här skedet kan jag antagligen bekänna att jag ljög. John Adams är inte alls min favorittonsättare – fastän nog en av mina favoriter. Däremot var frågan träffande eftersom jag nu när jag skall börja blogga funderat en del på vilken sorts musik jag gillar och vill skriva om. Eventuellt får jag alltså återkomma till vem som är min nummer ett-favorit i något senare inlägg.

Sammanfattningsvis skall det här bli en musikblogg där jag skriver om musik som jag hör och gillar. Mycket av det faller antagligen inom ramen för så kallad klassisk musik.

Mitt första blogginlägg har nu handlat om mig, men lika mycket är tanken att skriva om musik av andra. Det kan vara musik jag hör på konserter eller på internet, musik som är aktuell, eller helt enkelt musik av vänner och bekanta.

, ,

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *